Anuradha Ghandy (1954 – 2008), var en indisk kommunist, revolutionär ledare och skribent. Hon var medlem i det förbjudna Indiens Kommunistiska Parti (Maoisterna). Hon ägnade sig huvudsakligen åt propagandaarbete och åt partiets underjordiska arbete i städerna. Hon gav betydande teoretiska bidrag i kampen mot såväl kastsystemet som kvinnoförtrycket i Indien. Hon dog mitt uppe i sin politiska gärning. Hon ådrog sig malaria i samband med en vistelse i Jharkhand, där hon utbildade stamfolk mot kvinnoförtrycket i deras egna samhällen. Under sina sista dagar tränade hon kvinnokader för att de skulle utveckla ledarskapsförmågor.
Anuradha Ghandy var väl insatt i den internationella debatten om kvinnofrågan, feminísmen och dess förhållande till marxismen. I denna bok granskar hon strömningar som liberalfeminism, radikalfeminism, anarkafeminism, ekofeminism, socialistisk feminism och postmodernism och feminism. Detta sker med referenser till såväl västerländsk som indisk debatt. Anuradha Ghandy skriver:
”Diverse filosofiska trender som existentialism, marxism och liberalism studerades och antogs av aktiva kvinnorörelser i USA och England. Således är feminister en eklektisk grupp som inkluderar en mångfald av tillvägagångssätt, perspektiv och ramverk, beroende på den filosofiska trend de antar. Likväl delar de en hängivenhet till att ge en röst åt kvinnors erfarenheter och att göra slut på kvinnans underordning. På grund av den västerländska hegemonin har dessa trender haft ett starkt inflytande på kvinnorörelsen i Indien också. Följaktligen måste en seriös studie av kvinnorörelsen inkludera en förståelse av de olika riktningarna i rörelsen.”
Det betyder också att Anuradha Ghandys analyser har bäring på svenska förhållanden, på en proletärt feministisk rörelse i Sverige.